Skrivit sommaren 2010

Din lugg hänger ner i dina ögon. Du plirar pillemariskt mot mig och dina läppar höjs, bara en aning, i ett leende. Du sträcker sakta ut dina händer mot mig, outhärdligt långsamt. Jag vill äta dig, sluka dig, kyssa dig. Älska dig. Dina händer är bleka och ganska magra, men för mig är de världens vackraste. Naglarna är korta och rena. Inga sorgekanter här inte. För vad skulle du vara ledsen över? Du är vacker, stolt och trygg. Ett musikgeni, ett socialt geni, ett kärleksgeni. Du kan få vem du vill och för en kort, berusande sekund av total lycka, trodde jag att du fått mig, att jag fått dig. Så fattar du mina händer även om de knappast får plats i dina. Mina händer är gigantiska manshänder och är nästintill groteska. Svala änglafingrar slingrar sig runt mina och du smeker lätt min handrygg med din korta tumme. Ett beklagande leende och en huvudskakning, det är allt jag får. En sekund av total lycka var allt jag fick.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0