Såhär kunde det har varit, men så blev det inte

Vi ska gå genom Stadens gator. Hand i hand, utan att bry oss om blickarna. Nere i hamnkvarteren, mellan de pittoreska husen. Pastellfärger passar inte dig. Du är styrka, mod, ödmjukhet och trygghet. Skjorta, rosa jeans. Vi går sakta, en lagom takt. Vi har inget mål, utom att sätta oss under bron vid havet. Där ska vi klottra våra initialer med ett hjärta mellan.
Ingen ska glömma oss.                                                                                                   

 

En annan dag ska vi köpa två klubbor och ett paket John Silver till dig. Jag röker inte, du gör. Ta med gitarren och sitta på gräsmattan utanför vår förra skola. Lärarna är kvar, de jobbar fortfarande, trots att det är sommarlov nu. Du ska spela på gitarren och vi ska sjunga tillsammans. ”I’m yours” – den kan jag hela. Du kommer att fråga om du ska spela den hög eller låga. Jag svarar den höga, som alltid. Jag är sopran, du kan sjunga vad som helst. Du är ett musikgeni. Sedan ber jag dig spela ”The house of New Orleans”. Jag kan bara första versen men det är så vackert att jag får rysningar. Du kan hela och sjunger både högt och lågt, och jag får nostalgi. Tänker på nian och hur vi var då. När du spelat klart ska du lägga dig bredvid mig i gräset, i solen.

 

Vi blundar tillsammans. Jag börjar nynna på "Kräm" och du frågar mig vilken låt det är. Som svar tar jag upp mobilen och spelar den på låg volym, så att vi måste ligga med huvudena tätt ihop för att höra orden Jocke Berg sjunger: ”Jag vill ha din ryggrad här, fäst den i mig”. Så hasar vi närmare och närmare. Du lägger din hand över min midja och jag nuddar ditt lår med mitt knä. Dina ögonfransar är mörka och ganska raka. Jag sänker blicken en millimeter och ser två gröna ögon. Din hand rör sig försiktigt vid min svank och jag känner din andedräkt mot mina läppar. Jag tar sats och det känns som om jag ska hoppa tusen meter. Egentligen handlar det om tio centimeter. Din läppring slår lätt mot mina tänder när jag vill äta upp dig, svälja dig hel. Du smakar jordgubbsklubba och cigaretter och jag vet att jag aldrig glömmer den här dagen. Jocke Bergs röst dånar i våra öron. På något sätt har ljudet skruvats upp och vi krupit närmare mobilen.

 

”Lägg dig ner i gräset nu, du är så varm här. Jag vill ha min tunga där, du är. Så nära att du bli våt, men så nära får ingen gå” - Jo, jag får, för det är sommar och jag är kär.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0