jeparlecommejeveux

Jag saknar hur jag alltid kunde smsa honom och veta att han i 99% av fallen svarar.
Jag saknar att han alltid skrev "händer?" och att jag ville svara "fötter?" men alltid lät bli.
Jag saknar att han alltid fuskade på spanskan.
Jag saknar att jag inte behövde analysera vilken smileys han använt, vem som hörde av sig sist eller vad jag ska skriva.
Jag saknar att veta att han alltid skulle finnas där för mig.
Jag saknar hur han pratade om sin moped och kallade den "Pärlan".
Jag saknar att kunna prata om ingenting.
Jag saknar att veta att han tyckte att jag var snygg.
Jag saknar hur han kallade mig "baby".
Jag saknar faktiskt att dela säng med honom hos O.
Jag saknar honom mer än jag trodde att jag skulle.
Jag saknar att ha en av mina bästa vänner tillgänglig när jag behöver honom.

Och vet ni vad som gör riktigt ont? Att jag inte kan säga till mina vänner att jag saknar honom, för de skulle inte förstå.


http://weheartit.com/entry/11543536


Saknar dock inte hans snarkningar...