Skrivit någon gång 2010 då hjärtat mådde som sämst

Jag tänker inte gör det. Jag tänker aldrigaldrigaldrig skära mig. Jag är inte så svag. Jag behöver inte det, jag är stark. Jag vet att jag klarar det här utan ett rakblads hjälp. Jag är rädd att om jag börjar kommer jag inte kunna sluta. Jag kommer karva upp mina handleder tills jag ser benet där under huden. Nej, det kommer jag inte.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0