På väg tillbaka

Allt känns lite lättare nu, har börjat slappna av angående skolan, men det är M som bekymrar mig. Behöver prata med min kompis L, men det blir liksom aldrig av. Antingen har hon inte tid att prata, eller så ringer hon inte tillbaka när hon lovat, eller så har inte jag möjlighet att prata eftersom jag riskerar att börja gråta under samtalet - och det vill jag inte göra hemma.

Hängde hursomhelst med P och några andra killkompisar idag, så grymt skönt att bara ta det lugnt och skratta med killar. De är så lätta att umgås med!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0