Blev så jävla trött på mig själv

På festen, då när jag pratade med den där killen som jag hade velat strula med om jag varit singel, insåg jag hur dryg jag måste vara ibland. Jag fick liksom ögonblick av klarhet när jag förstod hur högt jag skrek, hur mycket jag hoppade och hur packad jag var. Ändå kunde jag inte sluta. Jag pratade med mig själv den kvällen. Bad mig själv att lämna mig ifred, för jag orkade verkligen inte med mig själv just då.

Ja, jag vet, riktigt konstigt att verkligen snacka med sig själv, men det är sånt jag gör. Är kanske lite schizofren när allt kommer omkring..?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0