jeparlecommejeveux

Ibland stannar jag upp och bara njuter. Till exempel igår var jag ute och tog en promenad. Det var den första ordentliga promenad jag tagit på länge, jag har haft så mycket att göra den senste tiden. Solen sken, det var motljus, det blåste jättemycket och var så jäkla härligt. Precis där i vinden och solen, stannade jag vid vägkanten. Jag bara titta rakt mot solen och pratade högt med mig själv. "Fy fan vad fint det är att leva", sa jag. Och det är sant. Jag är så fruktansvärt glad att jag lever, har ett bra liv och fina människor omkring mig. Jag vet, kanske lite fånigt att känna mig så tacksam, men jag kan inte hjälpa det. Känner ni någonsin så, bloggisar?