@ SKOLAN,

ska strax till M. Har inte hunnit raka mig idag, pinsamt?

2 månader idag

<3

Varit hos M

Sov hos M inatt, och igår träffade jag hans farmor och farfar. Lite nervöst, men det gick bra!

Känns bra

Träffade ju M igår/idag och sov över. Kändes jättebra och förklarade för honom att det känns lite jobbigt för mig eftersom jag inte är van vid att vara tillsammans med någon. Han förstod mig och allt kändes bra!

Träffade C sen i Stan och shoppade lite, mysigt!

@ DUSCHEN,

ska till M om ett par timmar. Känns bra!


Pratat med M i telefon i över en timme, allt känns bättre.

Vet inte vad mitt problem är, förstår mig inte på mig själv. Nu känns det hur som helst bättre, jag ska träffa honom på tisdag :)

Jag förstår hur ni menar, men jag vet inte om ni förstår vad jag menar?

Jag tycker jättemycket om M. Det är inte det som är problemet, utan problemet är om jag är redo för ett förhållande eller inte, om jag passar tillsammans med M. Vi har inte träffats sedan jag hade århundradets PMS när han bodde hos mig, så antagligen är de tankar och funderingar jag har bara efterverkningar av den helgen. Självklart ska jag göra slut med honom om jag känner att det inte funkar, men när jag tänker tanken att träffa honom och säga att jag inte vill vara tillsammans med honom så skriker det "NEJ" i hela kroppen. Jag vill inte göra slut, inte nu. När ni föreslog att jag skulle göra det började nästan må illa, så mycket skriker det i kroppen haha.

Ja, jag vet, jag verkar vara helt konstig och det får ni gärna tycka. Min poäng är bara att jag är osäker på vad jag känner och tror att jag behöver träffa M för att bli säker och kanske ge det lite mer tid. Ett förhållande innehåller ju både toppar och dalar, och just nu är jag i en dal. Jag är orolig att jag inte är en bra flickvän eftersom jag inte tycker om att höras av för ofta, men så har jag varit länge, det är inget som är unikt för M. Jag behöver space helt enkelt, men det betyder ju inte att jag inte kan vara tillsammans med någon, det handlar ju bara om att hitta någon som kan förstå och acceptera det.

Jag förstår absolut att ni tycker att jag ska göra slut om jag inte är kär - jag hade inte velat vara tillsammans med någon som inte är kär i mig. Men jag vet att jag har varit kär i M och jag tror att jag bara har en liten dipp just nu, och att jag måste rida ut stormen. Förstår ni hur jag menar, bloggisar?

Jag blir förresten inte arg på er för att ni är ärliga - det vill jag att ni är! Men samtidigt är det ju jobbigt att höra sådant som man inte vill höra, även om jag förstår vad ni menar och förstår hur ni tänker.

(och e: jag har inte sex med mina killkompisar haha, menade bara att det är sånt jag har funderat på, du vet, man tänker "hahhah, undrar hur han är i sängen egentligen?!", som en kul grej ungefär :))

Förresten,

det är inte bara så att jag är negativ till mitt och M:s förhållande: jag älskar att ligga och mysa i sängen på morgonen, lägga mitt huvud mot hans bröstkorg och höra hans hjärta, dela B&J's framför en film, gå hand i hand genom stan, att vi har samma humor, att vi båda två är målmedvetna och vill ta oss någonstans i livet och att ha sex med honom. Problemet är ju att jag inte vet om det räcker att jag gillar honom och det vi har?

Det känns som att det går så snabbt, han kallar mig "älskling" ibland, trots att vi aldrig sagt "jag älskar dig". Visst, tanken "jag älskar honom" har flugit genom mitt huvud, men inte på det seriösa sätt som man borde mena det. Om han skulle säga att han älskade mig i dagsläget vet jag inte vad jag skulle svara.

Tror att jag ska ge det lite mer tid, till efter min födelsedag som är i slutet av november. Då har jag hunnit träffa honom och känna efter - vi har ju inte träffats sedan han bodde hos mig en hel helg, ni vet?

Jag behöver er hjälp nu

Bloggisar. Jag behöver er hjälp. Jag börjar få förhållandepanik. Jag har inte haft något riktigt, seriöst förhållande innan och jag är inte van vid att någon hör av sig så ofta som M gör för att höra hur det är med mig och kolla vad jag gör. Jag få panik. Jag känner mig instängd och vill mest bara strunta i att svara på hans sms. Jag skrev ju innan att jag inte vill göra slut, men nu undrar jag om det var sant som jag skrev.
Jag saknar att få göra vad jag vill, sitta i killars knä på fester, dansa utmandande, spana in killar på stan och undra hur det är att ha sex med mina killkompisar. Jag saknar att vara singel, samtidigt som jag inte riktigt vill göra slut med M. FAN. Snälla, snälla, snälla. Ge mig något råd om vad jag kan göra. Jag behöver prata med M om att jag känner mig "kvävd", att jag måste få tid för mig själv, men hur fan lägger man fram något sånt utan att låta som en bitch?

På riktigt, hjälp mig, jag har aldrig behövt er så mycket som nu.

HELVETEEEEEEEEEE

M skulle ha kommit hm om ungefär en vecka, men fick nyss ett mail där han skrev att han kommer hem IMORGON. Ja, jag vet, jag är en hemsk flickvän som inte blir överlycklig, men jag har mens och PMS, har fortfarande inte hämtat mig från helgen då han bodde här. Hade just börjat sakna honom liteliteliiiiiite, och tänkte att det ju var perfekt att han var borta en vecka till, men nej, nu kommer han hem imorgon. Känns bara jobbigt. Beror nog på mensen, jag vill absolut inte göra slut, men jag känner att jag behvöer prata med honom och säga att jag kommer att behöva lite mer tid för mig själv än jag har nu, jag behöver vara ensam. Jag vill inte göra slut eller ta en paus, jag vill bara få umgås med mig själv.

Har i alla fall inte tid att träffa honom förrän nästa vecka eftersom jag räknade med att han skulle vara borta längre och därför planerade massa saker som jag skulle hinna innan han kom hem. Kul att min plan funkade, host!
Jaja, det får lösa sig. Nu ska jag duscha, puss!

(och ja, jag vet att jag verkar vara en konstig flickvän, men såhär är det bara, jag känner såhär och tro mig, jag har dåligt samvete. Känner mig hemsk, men vad ska jag göra? Kan inte kontrollera mina känslor eller mitt PMS).

På väg tillbaka

Allt känns lite lättare nu, har börjat slappna av angående skolan, men det är M som bekymrar mig. Behöver prata med min kompis L, men det blir liksom aldrig av. Antingen har hon inte tid att prata, eller så ringer hon inte tillbaka när hon lovat, eller så har inte jag möjlighet att prata eftersom jag riskerar att börja gråta under samtalet - och det vill jag inte göra hemma.

Hängde hursomhelst med P och några andra killkompisar idag, så grymt skönt att bara ta det lugnt och skratta med killar. De är så lätta att umgås med!

Sorrysorry

Jag ber tusen gånger om ursäkt, mina fina, trogna bloggisar, för att jag uppdaterar så dåligt, men just nu har jag en svacka. Det stämmer inte riktigt i mitt liv just nu. Jag saknar M samtidigt som jag tycker att det är skönt att han är bortrest, vilket gör mig väldigt förvirrad och olycklig - man ska ju inte tycka att det är gött när ens pojkvän är borta, för då är man en dålig flickvän. Har helt enkelt skuldkänslor för det och har ingen att prata med om det. Bästa Kompis skulle inte förstå, och L har inte tid (se nedan).

Dessutom har jag just tagit mig igenom de två hittills kämpigaste veckorna i skolan och är helt slut. Det jag behvöer just nu är att kolla på sorgliga filmer och äta Ben&Jerry's med någon fin kompis, men ingen verkar ha tid eller möjlighet att träffas i helgen. Jag behöver prata med någon om min förhållandeångest just nu, men min kompis L, som jag brukar prata med om t.ex. sex och KK's, hör inte av sig som hon "borde" och har inte tid att prata när jag ringer henne med gråten i halsen i skolan.

Jag vet att en del av det här beror på mitt galna PMS jag har just nu, men jag mår inte så jävla bra för tillfället och då blir bloggen lidande eftersom jag hellre äter choklad och kollar på Scrubs än att blogga. Förlåt, men jag har inte ork just nu. Ni vet att jag älskar min blogg och att jag VILL blogga, men energin finns inte för tillfället. Jag hade egentligen tänkt skriva ett fett inlägg om min prestationsångest, men bara tanken på det får det att svida i ögonen. Jag kommer tillbaka så snart jag kan och orkar och försöker slänga in några småinlägg under tiden. Puss <3

Imorgon åker M bort i två veckor

Jag har sånt fruktansvärt PMS att det känns skönt på något sätt, men samtidigt vet jag att jag om bara någon dag kommer att ha ont i magen av saknad. Det gör mig så frustrerad att jag inte ens kan förstå och hålla koll på mig själv. Saknar honom redan på något vis.

PMS

Har världens PMS. Vill mest att M ska åka hem och lämna mig ifred med mitt dåliga humör. Har inte ens lust att ha sex ikväll, vilket kan bli komplicerat eftersom jag vet att han kommer att vilja det ikväll. Väldigt mycket.

Vänta tills han somnat...?

Vi kanske kan vänta tills min bror somnat och sedan gå ner till gästrummet och ha sex? Det ligger på nedanvåningen, och vi brukar sova på ovanvåningen... Annars kanske det blir oralsex som gäller haha? Men lite tråkigt att inte ha riktigt sex på tre nätter..

M bor hos mig hela helgen

Yes, M ska bo hos mig hela helgen! Det blir mysigt även om det blir liiiiite knepigt när vi ska ha sex... Mitt rum är vägg-i-vägg med min brors rum, och väggarna är riktigt tunna - dessutom knarrar min säng! Dagens I-landsproblem.

1 månad idag!

Just det, jag och M firar en månad idag! Helt sjukt vad tiden har gått snabbt.

Jag drömmer om att kyssa andra på nätterna

Det här börjar bli läskigt. Drömde inatt om hur jag var på fest på en buss (inte riktigt, det var stora fönster med fönsterkarmar, men ja). Satt bredvid två killar på en av fönsterkarmarna, och pussade dem på munnen, bara sådär. För några nätter sedan drömde jag att jag träffade en kille som jag NÄSTAN kysste - vi stod och tittade på varandras läppar, ni vet, och det var en sån jäkla spänning i luften, helt magiskt. Sedan vaknade jag. Var så chockad. Vill ju egentligen inte kyssa någon annan än M, så varför drömmer jag om det?

@ CAFÉ MED M

Fikar med just nu, mysigt! Har verkligen saknat honom under de få dagar vi inte har träffats.

Jag är den enda han vill vara med

Han sa det igår. "Finis, du är den enda jag vill vara med". Ååååh, mitt hjärta typ dog. Han är så jäkla fin och jag är fruktansvärt kär. Inte på det där galna, förälskade jag-måste-veta-vad-du-gör-varje-sekund-och-vad-du-åt-till-frukost-sättet, utan på det där molande, värkande sättet - han har blivit en del av mitt liv som jag inte vill vara utan.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0