Nu händer det
Det doftar gott utomhus
När händer det?
Vet inte riktigt vad jag väntar på. Går runt i en sorts lycklig melankoli och väntar på att "något" ska hända. Vet inte vad det är, det känns bara som att något mer måste hända, att min liv saknar något, att det inte räcker till för mig just nu. Så jag väntar, för något kommer hända, det känner jag på mig.
Vi lever, bloggisar, och det är så jäkla fint
Michelle
Det är det här som är nackdelen med att vara anonym - oavsett hur fina ni är och hur mycket jag skulle vilja berätta för er vem jag är skulle det inte gå. Jag är lite för feg helt enkelt. Tänk om det visar sig att vi på något sätt känner samma människor (ja, jag vet, inte så troligt, men ändå!). Ni vet mer om mig än mina allra bästa vänner gör, och det känns läskigt men samtidigt så jävla bra. Det låter löjligt, jag vet, men att skriva den här bloggen hjälper mig så otroligt mycket. Helt sanslöst, men utan min blogg hade livet nog varit lite svårare att leva om jag ska vara ärlig.
Puss på er fina fina fina bloggisar, uppdaterar er så snart jag kan om hur det gått hos M imorgon! <3
PS. Vem vet, en vacker dag kanske jag berättar för er vem jag är! Det vore helt sjukt.. Men kanske.
Jag vill sluta röka nu.
-
When life gives you a lemon, make lemonade, then find the guy who has got vodka and have a party.
Vacker (tidsinställt)
Framtiden
Jag sa helt enkelt att jag inte tänkt på partner och barn, utan att det fick komma när det passade mig - jag skulle stå i centrum, jag skulle göra karriär och satsa på mig själv. Om jag hade familj samtidigt fick det väl vara så, men jag skulle leva ut mina drömmar. Då skrattade hon och sa "Men Finis, man kan inte ha man och karriär samtidigt!". Jag blev så frustrerad. Självklart kan jag ha både familj och karriär om det är vad jag vill! Jag vägrar nöja mig med ett Svensson-liv, jag vill göra allt det jag drömt om. Jobba för FN eller inom annan politik, resa över hela världen, studera utomlands och festa. Vad menar hon med att jag inte kan göra det om jag ska ha familj samtidigt? Jag kan göra allt jag vill, det är bara det att familjen då får anpassa sig efter mig och det jag vill göra. Simple as that.
Ingen ska hindra mig från att leva livet fullt ut. Inte ens de jag älskar, för jag älskar mig själv mer (jag vet, jag låter väldigt självgod, men det är ju sant, i alla fall just nu)
Jag är rädd för att bli alkoholist
Jag mår bra när jag dricker. Jag känner mig vacker, jag står i centrum, jag har roligt. Alkohol har läkt delar av mitt hjärta, och det gör mig rädd.
KK?
(VARNING FÖR SJÄLVGOD TEXT)
Vet ni vad jag tänker ibland? När jag har duschat på kvällen och ska sova, och ligger där mellan mina svala lakan blir jag lite vemodig. Det finns ingen som ligger bredvid mig. Det är inte så att jag saknar någon, det är bara det att jag blir lite ledsen när jag tänker på att de missar en sån fin och fräsch brud som mig, just då, i det ögonblicket. Jag luktar gott överallt, håret är nytvättat och jag är så harmonisk. Är det inte lite sorgligt då, att ingen ligger bredvid mig och får ta del av mig när jag är så underbar?
Vet inte vems citat det är, men...
Klokt
Jag kan bara hålla med. Det lät bara så jävla rätt där jag satt och dåsade på bussen påväg till skolan. Man måste få tappa kontrollen ibland, bara för att veta att man lever. För det är det jag känner när jag är full. Det är det jag känner när jag strular med någon bara på skoj. Det är det jag känner när jag ljuger, när jag röker, när jag gör sådant jag lovat mig själv att aldrig göra, när jag sover hos O, när jag delar säng med P, när jag kollar på porr, när jag tappar kontrollen.
Jag känner mig levande, och det vill jag aldrig vara utan.
DUKTIGHETSSJUK
Jag är så jävla rädd att jag har tagit sönder något inom mig. En broms, för att reglera hur mycket stress och press man klarar. Jag är livrädd för att gå in i väggen, och jag är framförallt rädd att andra ska få veta hur jävla svag jag är. Berättade för P att jag hade haft ett breakdown i söndags. Han blev så himla gullig och undrade hur det var med mig och sånt. Han är så fin, det är nästan synd att jag inte är kär i honom. Det är verkligen synd. Han står mig sjukt nära. Mitt breakdown vet bara han och Bästa Kompis om, ingen annan av mina vänner vet något.
Jag gick sönder igår
Anledningarna till att det blev så var många. Det funkade det inte riktigt som det skulle mellan en av mina klasskompisar och mig (jag bad henne säga att jag var sjuk på idrotten nästa dag - alltså idag - varpå hon svarar att hon inte tänker ljuga åt mig och att jag får fixa det själv. Grejen var ju bara att det var sant - jag ÄR sjuk). Jag var trött. Jag var sjukt stressad och allmänt irriterad på skolan. Jag hade århundradets värsta PMS.
Mår bättre idag men känner ändå att tårarna ligger nära. Det har verkligen inte löst sig med min klasskompis - nu är hon och den andra tjejen som är med i grupparbetet ännu drygare. Orkar inte med dem. Nu kör jag mitt race och så får de sköta sig själva! Är hemma från skolan idag och ska försöka ta igen mig lite efter min gråtattack igårkväll. Det har aldrig hänt mig innan, och jag blev så jäkla rädd. Har jag förstört något? Håller jag på att gå in i väggen?
Ge mig råd?
Låser mig
Jaja, snart ska jag slappa och titta på TV med familjen, det blir i alla fall mysigt. Men jag hatar att somna stressad med en klump i magen som säger att "du borde ha gjort något mer idag.."
LÄS
http://olalindholm.blogspot.com/
Vikt
Hade en sådan period i nian - drack bara fruktsmoothies till frukost, sallad till lunch och ett stekt ägg och grönt te till mellanmål. Middag åt jag som vanligt men tog aldrig mer än en portion. Gick ner ungefär 8 kg på några månader. Mådde visserligen inte bra och var nära att få en ätstörning ser jag nu i efterhand. Men fy fan vad snygg jag var!
Vill mest bli hälsosam och gå ner kanske fem kilo, bara slimma till mig lite alltså.
Har ni testat någon diet, och skulle ni isåfall rekommendera den?