Jag klär i din andedräkt

Nu vet jag. Nu vet jag varför jag saknar min kompis så jävla mycket. Jag var kär i henne, och har aldrig riktigt släppt det. Jag kan inte glömma henne, för jag vet inte om vi kunde ha haft något tillsammans. Hon är också bisexuell, och ibland trodde jag att hon gillade mig också. Men jag fick aldrig veta, och nu undrar jag vad som kunde ha varit. Och jag är så fruktansvärt rädd att jag aldrig kommer få veta.

Mina kompisar verkar tro att det hon sa till mig på festen bara var fyllesnack, och jag börjar luta åt det hållet jag också. Hon har inte hört av sig ännu, och jag mår så jävla dåligt. Borde inte hoppas, men jag kan inte låta bli.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0