jeparlecommejeveux

Jag tänker inte gör det. Jag tänker aldrigaldrigaldrig skära mig. Jag är inte så svag. Jag behöver inte det, jag är stark. Jag vet att jag klarar det här utan ett rakblads hjälp. Jag är rädd att om jag börjar kommer jag inte kunna sluta. Jag kommer karva upp mina handleder tills jag ser benet där under huden. Nej, det kommer jag inte.

1.      Gå ut ettan med MVG i minst alla ämnen utom två.

2.      Bli sedd.

3.      Bli älskad för den jag är.

4.      Prestera när andra behöver det.

5.      Prestera högst av alla, gärna hela tiden.

6.      Finnas när andra behöver hjälp.

7.      Alltid ställa upp.

8.      Vara en bra människa.

9.      Ha en åsikt om allt och vara redo att försvara den.

10.   Vara hälsosam.

11.   Vara duktig.

12.   Synas, höras, finnas.

13.   Bli uppmärksammad för mina prestationer.

14.   Ha mål som jag kan uppfylla.

15.   Ha mål som är omöjliga att uppfylla, men som jag uppfyller ändå.

16.   Ha många vänner.

17.   Ha bra kondition.

18.   Ha fin hy.

19.   Ha en vacker kropp.

20.   Inte ljuga.

21.   Kämpa för saker jag tycker är viktiga.

22.   Vara rättvis och jämlik.

23.   Hitta fler vänner och komma närmare de jag redan har.

24.   Hitta Mr. Right.

25.   Köpa jättemycket vackra kläder som inte är dyra.

26.   Vara nöjd med mig själv.

27.   Bli mer självsäker (=mindre blyg).

28.   Alltid ställa upp när någon behöver min hjälp.

29.   Bli solbränd i sommar.

30.   Umgås mer med min familj och mina vänner.

31.   Baka mer.

32.   Bli bättre på att sjunga.

33.   Renovera färdigt mitt rum.

34.   Bli mer ordentlig, och städa mer.

35.   Ha en bra ekonomi.

36.   Inte dra på mig en dödlig sjukdom som kan försämra mitt liv, t.ex. cancer.

37.   Vara bästa på i princip allt, bara för att få känna kicken.

38.   Vara ödmjuk om att jag är bäst.

39.   Våga skryta om att jag är bäst.

40.   Respektera andra människor.

41.   Respektera mig själv.

42.   Skaffa mig ett bra jobb/bra utbildning senare i livet.

43.   Ta mycket ansvar.

44.   Inte missa en endaste chans till en bra framtid.

45.   Ha bra relationer med alla (lärare, vänner, familj, busschaufförer, katter etc.)

46.   Prestera på topp vid varje prov, uppsats eller dylikt.

47.   Komma ut som bisexuell för alla

48.   Snurra världen, för om inte jag gör det gör ingen annan det heller, och då står vi stilla.

Klarar en enda människa allt detta, och mer därtill? Det som finns på pappret är inte allt.

Det går inte längre. Jag är så slut. Jag har gett av mig själv till alla. Lyssnat, förstått, bjudit på mig själv. Älskat er, presterat för er, tänkt åt er, på er. Nu är jag slut, jag måste ladda mina batterier för att orka mig igenom ännu ett helvetesår. Varför kan inget bjuda mig på något? Varför kan inte ni ta ansvar, prestera mest ibland, låta mig flyta med? Bara låt mig flyta, håll mig ovanför vattenytan, snälla.

Din lugg hänger ner i dina ögon. Du plirar pillemariskt mot mig och dina läppar höjs, bara en aning, i ett leende. Du sträcker sakta ut dina händer mot mig, outhärdligt långsamt. Jag vill äta dig, sluka dig, kyssa dig. Älska dig. Dina händer är bleka och ganska magra, men för mig är de världens vackraste. Naglarna är korta och rena. Inga sorgekanter här inte. För vad skulle du vara ledsen över? Du är vacker, stolt och trygg. Ett musikgeni, ett socialt geni, ett kärleksgeni. Du kan få vem du vill och för en kort, berusande sekund av total lycka, trodde jag att du fått mig, att jag fått dig. Så fattar du mina händer även om de knappast får plats i dina. Mina händer är gigantiska manshänder och är nästintill groteska. Svala änglafingrar slingrar sig runt mina och du smeker lätt min handrygg med din korta tumme. Ett beklagande leende och en huvudskakning, det är allt jag får. En sekund av total lycka var allt jag fick.

Det är

När det gör som ondast

I hjärtat

Som jag

Pratar franska,

Dricker alkohol,

Röker cigaretter,

Pluggar som besatt,

Gråter på bussen hem från skolan,

Tar stora klunkar av mitt kaffe för att känna ruset i ådrorna,

Vill skära mig men låter bli,

Överväger

Att ta tre stora ipren innan jag somnar,

Funderar på

Att stoppa fingrarna i halsen,

Vill hoppa över

Frukost

Lunch

Och middag,

Kurar ihop mig på golvet

På en offentlig toalett

Gråter och hulkar

Tills

Kroppen skakar,

Tills

Jag inte kan andas,

Tills
Jag tror att varje ben i kroppen går sönder,

Tills

Jag tror att jag faktiskt dör

Men

Jag dör inte

Det vet jag nu

För jag går vidare

Reser mig från det smutsiga golvet

Och ler igen

Jag märker det direkt när jag stiger in i klassrummet. Så fort min fot är över tröskeln känner jag det. Spänningen som bara infinner sig vid dessa tillfällen. Jag tar sikte på en bänk, slår mig ner och tar upp mitt block. Jag är medveten om att jag inte kommer att använda det denna lektion men det är en markering. Genom att systematiskt ta upp sakerna ur den tunga, svarta Marc O’Polo väskan visar jag mitt totala ointresse inför det som ska hända här.  Jag ser hur de andra sneglar under ögonfransarna, ser hur alla granskar sina naglar, vad som helst för att vara likgiltig. Vissa knappar på sin telefon, andra pratar stelt med bänkgrannen, frågar vad det är för mat idag, och säg mig, vad gjorde du i helgen? Själv nöjer jag mig med att stirra ner i bänken framför mig, ignorerar alla ljud omkring mig. Försöker låta bli att tänka på hur mycket tid jag lagt ner på detta, hur många tårar jag gråtit för att detta ska bli som jag vill. Minns hur jag satt och skrev och skrev, hur nära det var att tårarna droppade ner på pappret. Kommer ihåg frustrationen över att inte kunna plocka fram allt jag visste från hjärnans innersta vrå, hur ont jag hade i axlarna efteråt. Jag gick på massage den eftermiddagen, allt för att få spänningarna att släppa.

Så, med en olyckbådande smäll, slås dörren till klassrummet igen. Läraren kommer in, skramlar med nycklar, bläddrar i papper och pärmar. Snubblar nästan på sladden till den overhead som alltid står längst fram vid katedern. Jag vet helt ärligt inte varför den står där, vi har nog aldrig använt den, faktiskt. Alla har ögonen på den genomskinligt rosa plastfickan som ligger någonstans i mitten av den stora högen i lärarens famn. Det är det enda vi tänker på nu, inget annat finns i våra huvuden. Alla stirrar så intensivt på den att jag nästan väntar mig att tjugonio par ögonglober ska tränga ur våra skallar, sakta rulla framåt i rummet och slutligen nerför trapporna. Ut på skolgården, kanske till China Town för att äta kinabuffé till lunch. Kan ögon äta?

Nej, jag ruskar på huvudet och fokuserar ännu mer på den repade träskivan framför mig. Rynkar ögonbrynen, biter ihop käkarna så hårt att jag tror att jag ska krossa tänderna mot varandra. Fokusera på bordet. Inget annat finns i min värld, intalar jag mig, bara alla de märken hundratals elever gjort genom åren. I slow-motion ser jag lärarens läppar röra sig, forma ord jag inte hör, inte vill höra. Alla rätar på sig, bara några millimeter. Nu är det dags. Papprena delas ut, ett efter ett. Det tar outhärdligt lång tid, samtidigt går det alldeles för snabbt. Jag bygger upp värsta och bästa scenarion i huvudet medan jag försöker låtsas att jag inte ser att den hemska högen av papper kommer mot mig. Det papper som har mitt namn på framsidan placeras framför mig, men uppochner. Jag låtsas att jag inte sett det, tar ett sista djupt andetag, lägger inte märke till de svarta prickarna som dansar framför mina ögon, ignorerar kvävningskänslorna och magontet. Jag vänder snabbt på provet, kniper ihop ögonen och tittar sedan. Bokstäverna lyser röda från pappret, och jag kan andas ut ännu en gång. MVG.

Kaffe

Jobba

Cigaretter (trots att jag knappt röker)

Alkohol (trots att jag knappt dricker)

Att bli stött på

Te

Skolan

Att sminka mig

Få MVG på ett arbete/prov

Mina två bästa vänner

Spela datorspel

Jogga

Träning över huvudtaget

Utmattning

Vara uppe sent

Sova

Duscha

Gå till frisören

Skriva för hand

Måla naglarna

Åka buss

Gå promenader

Antagligen att skära mig själv, men det tänker jag aldrig prova.

Antagligen att ta värktabletter ”bara sådär”, men det tänker jag inte göra.

Platta håret

Festa (trots att det inte är min stil)

Baka

Gå i mina högklackade skor

Planera olika outfits

Shoppa

Kolla på TV

Äta onyttig mat

Spegla mig i bara underkläder och älska min kropp

Antagligen banta, men det gör jag aldrig om. Det kunde gått så jävla illa sist.

Vi ska gå genom Stadens gator. Hand i hand, utan att bry oss om blickarna. Nere i hamnkvarteren, mellan de pittoreska husen. Pastellfärger passar inte dig. Du är styrka, mod, ödmjukhet och trygghet. Skjorta, rosa jeans. Vi går sakta, en lagom takt. Vi har inget mål, utom att sätta oss under bron vid havet. Där ska vi klottra våra initialer med ett hjärta mellan.
Ingen ska glömma oss.                                                                                                   

En annan dag ska vi köpa två klubbor och ett paket John Silver till dig. Jag röker inte, du gör. Ta med gitarren och sitta på gräsmattan utanför vår förra skola. Lärarna är kvar, de jobbar fortfarande, trots att det är sommarlov nu. Du ska spela på gitarren och vi ska sjunga tillsammans. ”I’m yours” – den kan jag hela. Du kommer att fråga om du ska spela den hög eller låga. Jag svarar den höga, som alltid. Jag är sopran, du kan sjunga vad som helst. Du är ett musikgeni. Sedan ber jag dig spela ”The house of New Orleans”. Jag kan bara första versen men det är så vackert att jag får rysningar. Du kan hela och sjunger både högt och lågt, och jag får nostalgi. Tänker på nian och hur vi var då. När du spelat klart ska du lägga dig bredvid mig i gräset, i solen.

Vi blundar tillsammans. Jag börjar nynna på "Kräm" och du frågar mig vilken låt det är. Som svar tar jag upp mobilen och spelar den på låg volym, så att vi måste ligga med huvudena tätt ihop för att höra orden Jocke Berg sjunger: ”Jag vill ha din ryggrad här, fäst den i mig”. Så hasar vi närmare och närmare. Du lägger din hand över min midja och jag nuddar ditt lår med mitt knä. Dina ögonfransar är mörka och ganska raka. Jag sänker blicken en millimeter och ser två gröna ögon. Din hand rör sig försiktigt vid min svank och jag känner din andedräkt mot mina läppar. Jag tar sats och det känns som om jag ska hoppa tusen meter. Egentligen handlar det om tio centimeter. Din läppring slår lätt mot mina tänder när jag vill äta upp dig, svälja dig hel. Du smakar jordgubbsklubba och cigaretter och jag vet att jag aldrig glömmer den här dagen. Jocke Bergs röst dånar i våra öron. På något sätt har ljudet skruvats upp och vi krupit närmare mobilen.

”Lägg dig ner i gräset nu, du är så varm här. Jag vill ha min tunga där, du är. Så nära att du bli våt, men så nära får ingen gå” - Jo, jag får, för det är sommar och jag är kär.

När någon slår ner dig och du faller hårt - res dig upp igen och le, bara för att jävlas.