Har glömt att berätta för er om en fest i somras:
M
Stötte på M för ett tag sedan. Jag och en kompis var ute på Stan och träffade några kompisar. Mötte först hans kompis (som också är min kompis), som verkade rätt bitter och falsk. Tänkte inte mer på det, men sen kom M in och satte sig bredvid oss. Han verkade riktigt bitter och sammanbiten. Vi pratade inte, hälsade inte, tittade knappt på vandra. Jag och min kompis hängde där ett tag till och sen gick vi hem. Dagen efter när jag skulle ta bussen hem sitter såklart M
på bussen! Han sjönk ner i sätet så att jag inte skulle se honom men det gjorde jag ju ändå. Han satt och stirrade på mig hela resan (20 min) - min spegelbild syntes i en glasskiva i bussen. Han såg grymt sur ut haha!
När jag kom hem tänkte jag kolla hans Facebook med min iPhone. Sökte på hans namn och råkar av misstag klicka på "skicka vänförfrågan" med min tumme! Det finns tydligen en sån symbol bredvid folks namn när man söker på dem... Skrek rakt ut och tryckte "ångra" fort som fan. Vet inte om han såg det eller hur det blev, har i alla fall inte hört något från honom. Är så himla himla glad att jag gjorde slut, mår illa bara av tanken på att dela säng med honom, att kyssa honom eller att känna hans hand på mina höfter. Blä! Tur att det är slut, det är jag så sjukt glad för! Ångrar inte att vi var tillsammans, men jag hade verkligen inte velat fortsätta vara det.
Mer uppdatering kommer senare, puss!
Pojkar
Har börjat spana på pojkar mer och mer, bland annat har jag en före detta klasskompis som också är här på semester. Snygg, nybliven singel och riktigt trevlig. Vi har haft en lite flirtig ton mellan oss när vi pratat på sms och åkt skidor ihop, och igår badade vi jacuzzi och bastade med några andra vänner. Vi smekte varandras händer och sånt och båda tog lika mycket initiativ, men nu verkar han rätt bitter. Sjukt förvirrande! Han är ju inte ute efter något seriöst, men jag är nog inte heller det. Borde vara perfekt? Samtidigt är jag så jävla rädd för att falla hårt.
Njuter av livet
Mår så jäkla bra här. Massa motion, god mat, vacker natur och min älskade familj. Allt funkar och flyter på, och jag slappnar av och mår bra. Jag bara är, och det är så skönt!
Semester
Är just nu på semester med familjen. Det känns i både huvudet och kroppen att jag behöver det. Har förtjänat det otroligt mycket efter alla veckor med plugg och stress. Nu tar jag det lugnt och skriver samtidigt lite skolarbeten, men helt i min egen takt och bara sånt som känns roligt. Så skönt.
Lunch
Idag ska jag äta lunch med en kompis som flyttat härifrån för ungefär ett år sedan. Blir trevligt, men samtidigt lite awkward - hennes pojkvän är också med. Har träffat honom en gång, och jag tror att hans närvaro idag gör att vi inte kan prata på samma sätt som vi brukar. Det blir inte samma sak helt enkelt, men samtidigt förstår jag ju att han inte kan sitta hemma medan hon träffar mig - han bor ju inte här egentligen...
P
Jag är vän med P igen! Smsade honom, vi pratade lite och kom sedan fram till att vi skulle vara vänner igen. Jag var rädd att han skulle vara bitter och inte vilja vara vänner, men han var glad att jag tagit initiativet att bli vänner igen och tyckte precis som jag att vi blivit ovänner över skitsaker. Så himla skönt! Puss
En sån dag
Är i skolan för första gången på en vecka. Är fortfarande sjuk men jag litar inte på att folk gör vad de ska i grupparbeten, så jag är här ändå. Idag är en sån dag när jag är fruktansvärt trött på mitt liv i allmänhet, och att mitt hår är fucked up gör ju inte saken bättre. Inte heller att jag missar min sovmorgon imorgon pga tandläkarbesök eller att jag har mycket i skolan förbättrar mitt humör och mitt liv. Jaja, det är bara att kämpa sig igenom den här dagen också, det blir säkert bättre imorgon!
Saknad bränner djupt
Saknar de gamla tiderna. Saknar när jag var kompis med P (han har ju fått för sig att jag avskyr hans flickvän och har pga det tagit bort mig på Facebook). Saknar att festa hela natten, att dricka vodka direkt ur flaskan och låtsas som att det inte alls bränner i halsen, att pussa folk, att dansa tills hela kroppen värker, att elda vid en sjö på natten, att röka vattenpipa, att inse hur packad jag är när jag går på toa, att ständigt ha ett leende på läpparna under en fest för att allt känns så jävla bra. Jag har visserligen inte tappat allt det här, men jag hade det i så mycket större utsträckning innan.
Nu får det vara nog. Jag hade allt det här tidigare, och jag vill ha det igen. Att bli vän med P igen är ett steg jag kan ta för att få tillbaka det, så det tänker jag bli!
Jag har inte bloggat på evigheter nu känns det som
Jag gjorde slut igår
Jag sa det till honom, att det handlar inte om att jag inte tycker om honom, att jag inte älskar honom, utan det handlar om att jag inte vill ha ett förhållande, att jag inte klarar et just nu. Ni får säga vad ni vill, men jag vet att det här var rätt beslut. Jag vet att flera av er har tyckt att jag ska göra slut tidigare men det har jag inte velat, för det kändes inte rätt då, det var fortfarande värt det trots att jag tvivlade. Men nu är det rätt. Det känns jobbigt för mig eftersom jag har sårat honom och jag vet att han har ont och mår dåligt, men det känns inte jobbigt att förhållandet är slut. Det var dags nu. Att göra slut med honom gjorde skitont, verkligen, det var bland det jobbigaste jag har gjort i hela mitt liv, men att lura honom och fortsätta vara tillsammans fastän jag inte vill hade varit så mycket värre.
Jag tror att jag är på väg tillbaka,
Han sa att han älskar mig
@SKOLAN,
3 månader idag,
Mens
Fikade med M i flera timmar idag, allt kändes perfekt
Ska till M, hörs imorgon!
M kommer hit om typ 20 min,
Bråket mellan mig och P, steg för steg. Lång text, applåder till den som orkar läsa hela!
Måndag förra veckan: Han smsar mig "jag har dåliga nyheter..". Jag frågar givetvis vad som har hänt, om hans flickvän har gjort slut? Han svarar "nejnej, det här kommer hålla förevigt :) jag kommer inte på din fest.". Jag blir givetvis lite bitter och frågar varför. Han säger då att han ska till Polen för att överraska sin flickvän. Jag blir besviken och arg - jag tyckte ju att han hade lovat mig att han skulle vara med på min 18-årsfest. Han skickade sms, skrev på facebook osv och undrade om jag var arg HELA TIDEN. Jag svarade först inte men skrev sen att jag var besviken och arg. Han började då tjata om att jag inte kan bli arg för en sån sak, att han inte har något val, att han måste prioritera osv. Klart som fan jag fattar att han vill träffa henne, men när han sagt att han ska komma på min fest är det väl klart att jag måste få bli besviken?
Tisdag förra veckan: Han ber mig om hjälp med att köpa present till sin flickvän. Som han ska ge till henne när han är där dagen då jag fyller 18. Han ber mig om den tjänsten dagen efter att han dissat mig?! Jag lackar ur och säger att jag inte kan, att jag inte hinner. Han tjatar i evigheter men ger sig.
Onsdag förra veckan: Han smsar mig "Kaaaaanske kommer på din fest". Jag säger då att han får göra som han vill, att jag inte tänker säga att det är okej att han åker, men att jag inte tänker övertala honom att stanna. Jag sa också att jag inte vill bråka men att jag kommer vara besviken och arg och att han måste få acceptera det. Han blir lite sur, men vill att vi ska ses på helgen och ta en "ursäktsfika". Jag säger att jag nog inte har tid, men att vi ska höras senare.
Fredag förra veckan: Jag har inte tid att ses på helgen, så jag smsar P och säger det. Han försöker övertala mig jättelänge, men jag står på mig och säger nej: har nämligen en missstanke om att han vill köpe presenter till sin flickvän samtidigt. Mycket riktigt: när jag säger nej blir han besviken/arg/sur och säger "jag hade verkligen behövt din hjälp med att hitta något till *****". Jag lackar ur fuuuuullständigt och säger igen att han klarar det själv.
Måndag denna veckan: Han ber att vi ska ses denna helgen för att ta en fika igen. Jag säger igen att jag inte kan. Han säger då att han verkligen hade behövt hjälp med presenten. Jag säger igen att jag inte kan. Han smsar mig "ok då skiter vi i allt sånt framöver". Jag får spel. Ringer honom - han klickar mig och skickar ett sms där han undrar vad jag vill. Jag säger att jag vill prata. Han undrar VAD jag vill prata om och jag svarar då att jag inte vill ta det över sms. Då säger han att han inte tänker ringa mig om han inte får reda på vad det är jag vill prata om?! Jag säger att det handlar om oss och hela festgrejen. Till slut ringer han. Han är riktigt bitter. Jag säger att jag inte vill bråka och vara ovänner, men att han måste förstå att jag kan bli besviken och arg, att det är ett rimligt sätt att reagera! Han säger att han inte heller vill vara ovänner, men nästan skriker att han inte har något val och att jag inte kan bli arg. Vi tjaffsar lite till om det innan jag går vidare och säger att "jag kan faktiskt inte ses i helgen, det är sant!". Han säger "mm" och klickar mig.
Jag flippar ur. Jag står mitt i Stan och bara börjar gråta. Kan inte hindra tårarna från att rinna. Ringer Bästa Kompis och gråter i telefon. Fattar inte att han kunde göra så, han är för fan en av mina bästa vänner. Man klickar inte någon så. Det var droppen som fick bägaren att rinna över. Pallade inte hur han har hanterat hela grejen, att han inte förstår att min reaktion är rimlig, att han är så självisk och egocentrisk. Grät utanför stationen och på bussen hem så att alla hörde, var helt mosig i ansiktet haha. Har inte hört från honom sedan i måndags, och ikväll ska vi på samma fest. Jobbigt, bloggisar? <3
