Jag mår illa av saknad

Lyssnar på Kent och vill gråta lungorna ur mig, men det går ju som sagt inte. Känns bara som att jag ska kvävas. Saknar en av mina bästa vänner så fruktansvärt mycket att jag inte vet vad jag ska göra. Hon var en av mina bästa vänner under högstadiet, men vi går på olika gymnasieskolor. Vi träffades mer och mer sällan, och tillslut var det bara jag som hörde av mig. Vi bråkade om det, och jag blev verkligen sårad av det hon sa, typ att det vi hade i nian inte hade betytt något och att jag skulle släppa det förflutna typ.

I alla fall. Nu, i fredags, var vi på samma fest. Hon var asnitad och ville prata med mig. Vi redda ut saker och ting, och bestämde nästan att vi skulle fika någon dag. Dagen efter hörde jag av mig och vi pratade lite allmänt. Nu har hon inte hört av sig, och jag fattar inte vad problemet är. Visst, hon var full, men in vinos veritas, right? Hon sa att hon hade hoppats att jag skulle komma till festen och det verkade som att hon verkligen tänkt på det här länge. Saknar henne något fruktansvärt, och hon sa att hon hade saknat mig jättemycket.

Som om det inte vore nog att vi är före detta bästisar har jag dessutom varit kär i henne. Jobbigt det här, för jag saknar henne ju på två sätt. Vet inte alls vad jag ska göra...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0