Here it goes
Så. Jag lovade er att berätta lite om mina kärlekar. Så nu kör vi!
Jag är bisexuell. Funderade på det första gången i sjuan men avfärdade mina tankar. I nian blev jag kär i en av mina bästa vänner, men intalade mig att det inte var något. I slutet av ettan blev jag kär på riktigt. Det var en gammal klasskompis som var öppen med sin egen läggning. Vi var väldigt olika men hade fruktansvärt roligt ihop. Det ena ledde till det andra, och jag berättade för henne först av alla att jag var bisexuell. Hon stöttade mig, och vi blev tillsammans. Sommarlovet började och jag åkte till Frankrike med familjen. När jag kom hem gjorde hon slut via sms. Vi var bara tillsammans i två veckor, men jag blev helt förstörd.
Först långt senare förstod jag varför jag blev det: hon var inte bara mitt första förhållande, utan även min första gaykompis, den som fick mig att komma ut för mina föräldrar och syskon. Hon var helt enkelt mer än bara en flickvän, och därför gjorde det så ont när hon gjorde slut.
Hon har försökt få mig tillbaka, men jag har sagt nej. Kan inte ha kontakt med någon som skadat mig så. Det här kommer låta fånig, men jag har aldrig mått sämre i hela mitt liv. I flera månader gick jag på toa väldigt ofta. Inte för att hag behövde kissa, utan för att jag behövde krypa ihop i fosterställning på golvet och försöka gråta.
Det är efter den perioden som jag inte kan gråta längre. Vill verkligen det ibland, men det slutar bara med att jag skakar i hela kroppen och tror att jag ska kvävas. Jag förstår att det hela verkar överdrivet, men jag sjönk ner i att jag var så ledsen. Det var så jävla svårt att ta mig ur det, och precis när jag lyckades blev jag sårad igen... Men det berättar jag om en annan dag, plugget kallar!
Bisous
Jag är bisexuell. Funderade på det första gången i sjuan men avfärdade mina tankar. I nian blev jag kär i en av mina bästa vänner, men intalade mig att det inte var något. I slutet av ettan blev jag kär på riktigt. Det var en gammal klasskompis som var öppen med sin egen läggning. Vi var väldigt olika men hade fruktansvärt roligt ihop. Det ena ledde till det andra, och jag berättade för henne först av alla att jag var bisexuell. Hon stöttade mig, och vi blev tillsammans. Sommarlovet började och jag åkte till Frankrike med familjen. När jag kom hem gjorde hon slut via sms. Vi var bara tillsammans i två veckor, men jag blev helt förstörd.
Först långt senare förstod jag varför jag blev det: hon var inte bara mitt första förhållande, utan även min första gaykompis, den som fick mig att komma ut för mina föräldrar och syskon. Hon var helt enkelt mer än bara en flickvän, och därför gjorde det så ont när hon gjorde slut.
Hon har försökt få mig tillbaka, men jag har sagt nej. Kan inte ha kontakt med någon som skadat mig så. Det här kommer låta fånig, men jag har aldrig mått sämre i hela mitt liv. I flera månader gick jag på toa väldigt ofta. Inte för att hag behövde kissa, utan för att jag behövde krypa ihop i fosterställning på golvet och försöka gråta.
Det är efter den perioden som jag inte kan gråta längre. Vill verkligen det ibland, men det slutar bara med att jag skakar i hela kroppen och tror att jag ska kvävas. Jag förstår att det hela verkar överdrivet, men jag sjönk ner i att jag var så ledsen. Det var så jävla svårt att ta mig ur det, och precis när jag lyckades blev jag sårad igen... Men det berättar jag om en annan dag, plugget kallar!
Bisous
Kommentarer
Trackback
