Saknad bränner djupt
Saknar de gamla tiderna. Saknar när jag var kompis med P (han har ju fått för sig att jag avskyr hans flickvän och har pga det tagit bort mig på Facebook). Saknar att festa hela natten, att dricka vodka direkt ur flaskan och låtsas som att det inte alls bränner i halsen, att pussa folk, att dansa tills hela kroppen värker, att elda vid en sjö på natten, att röka vattenpipa, att inse hur packad jag är när jag går på toa, att ständigt ha ett leende på läpparna under en fest för att allt känns så jävla bra. Jag har visserligen inte tappat allt det här, men jag hade det i så mycket större utsträckning innan.
Nu får det vara nog. Jag hade allt det här tidigare, och jag vill ha det igen. Att bli vän med P igen är ett steg jag kan ta för att få tillbaka det, så det tänker jag bli!
